Tar på mig jackan , den  som är för ful för att bäras

Den pinsama som inte riktigt visar vem jag är.

Men jag måste låta er behålla er rätt att döma

Jag är trött håret slarvigt i en knut

Bleka kinder efter vinter månader utan slut

För små skor med stora hål

Min kropp följer inte med mina vuxen fötter

Andan i halsen , patetiska försök att hinna i tid

Ryggsäcken brottas,  matlådan bråkar ,

ramlar och såsen rinner ut.

En revolution på min rygg.