Ser längs vägen den utan slut

Som dom säger akta dig du borde akta dig för.

Ta dina viktiga funderinga  utan hjärta

Glöm bort att andas ut

För en secund när du tar dina beslut

 Om det som kallas  framtid

Släcker  ljusen och vandrar in i mig själv

Går snabbt vilse och hittar inte ut

Din hand i min

Beröring när jag behöver vara ensam

Men jag älskar dig för att du är i vägen.

förkyld, trött har igentligen inte mycket mer att säga till almänheten

Tar på mig jackan , den  som är för ful för att bäras

Den pinsama som inte riktigt visar vem jag är.

Men jag måste låta er behålla er rätt att döma

Jag är trött håret slarvigt i en knut

Bleka kinder efter vinter månader utan slut

För små skor med stora hål

Min kropp följer inte med mina vuxen fötter

Andan i halsen , patetiska försök att hinna i tid

Ryggsäcken brottas,  matlådan bråkar ,

ramlar och såsen rinner ut.

En revolution på min rygg.